Detta inlägg skriver jag mestadels för att jag behöver dela lite glädje med världen. Glädjen över att jag är som jag är!
Jag har alltid varit väldigt spontan och impulsiv av mig. Alltid gillat idéen om att göra det man känner för och göra det NU! Så fort jag försöker planera något, t.ex resor och dylikt så känner jag mig bara låst och begränsad. Jag vet inte riktigt varför men den där känslan jag får när jag bara kastar mig in i något verkar väga tyngre än logik.
Som när man en skoltrött dag på gymnasiet stack och hängde i Köpenhamn över dagen. Eller som när man bara skulle kolla mailen och råkade köpa en weekendresa till London. Eller bara hoppade in i bilen och åkte och hälsade på en vän man inte träffat på länge!
Men som mina vänner fått erfara många gånger under åren är jag inte helt lätt att ha att göra med när jag får för mig att jag vill göra sådana saker. Jag kan ringa upp folk mitt i natten och föreslå att vi ska dra utomlands över helgen utan att tänka längre än att jag själv har råd och möjlighet.
Det är då människan i luren säger nåt i stil med:
"För helvete Simon... Klockan är o2.oo på natten och både du och jag ska jobba hela veckan!" Eller: "Hur ska vi komma till flygplatsen? Hur ska vi ha råd med mat? Har du ens ett giltigt pass?!"
Det jag brukar svara då är: Men komigen nu fan, det löser vi hur lätt som helst!
Sen hittar jag på någon galen plan om hur vi pantar burkar för att kunna betala bensinen till bilen, packar väskan full med snabbmackaroner för att slippa köpa mat och bor på nåt ställe som kunnat liknas vid Anticimex våta dröm!
Jag önskar verkligen att flera av dessa galna idéer blivit av, för hur fucked up resan dit än blir så vet jag att jag alltid kommer ha ett underbart minne av "den där gången då vi gjorde den där grejen som egentligen bara var helt galen och i verkligheten otroligt ogenomtänkt".
Min impulsivitet håller mig på bekvämt avstånd från den påtvingade "Verkligheten" vi alla lever i och jag tror att det är impulsiviteten som till stor del gör att jag är som jag är. Och trots att jag vet att 99% av mina galenskaper är just helt galna så kommer jag nog för alltid hoppas att dom flesta blir genomförda. Hjärnan är oftast full med så mycket annan skit än minnena man kunnat ha.
Så på Tisdag slänger jag mig i sann Simon-Anda på tåget till Kastrup och sen flyget vidare till Amsterdam! Jag stannar tills på söndag och vet inte hur/när jag kommer kunna ta mig till mitt hostel som jag dessutom inte kan checka in på förens dagen efter jag kommit fram. Men jag vet att det löser sig och jag vet att jag kommer kunna skratta åt hur det löste sig långt efteråt!
"Skit i magkänslan, det kan bli kul!"
Peace!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar