Det finns vissa människor som kan träffa så jävla rätt. Med enorm tyngd och precision.
Människor som lämnar en liten bit av sin själ i allt dom gör på ett sätt så att andra människor kan känna det.
Jag är inte en av dessa människor. Inte enligt mina egna mått mätt i varje fall.
Det jag syftar på i det här fallet är vissa musiker, låtskrivare, sångare och sångerskor.
Det finns ett antal människor i världen som skapat saker som kan få mig att förflytta mig från mina ljusaste platser till dom mörkaste jag upplevt och även tvärtom.
Och dom gör det på ett sätt som jag oftast inte riktigt kan förstå. Och DET är en egenskap som jag alltid kommer sträva efter, men kanske aldrig kommer finna.
Föds man till musikaliskt geni? Eller handlar det helt enkelt om att ha lite potential och någon gång råka få en liten knuff i rätt riktning? Vad har jag som gör att jag kan mäta mig med mina personliga genier?
Brody Dalle's plågade sång och skrik när hon sjunger The Hunger.
Elliott Smith med sitt "enkla" djup och otroliga melodikänsla.
Bon Ivers fantastiska falsett som får mig att känna mig hopplös när han sjunger Skinny Love.
Dave Grohl när han ensam med endast en akustisk gitarr och sin skrovliga stämma får Best of You att kännas som att få en slägga av ärlighet i ansiktet.
Vart kommer allt det där ifrån? Hur tar man sig dit? Hur och när vet man om man har det?
2009 såg jag Coldplay på Roskilde. 50,000 personer stod efter konserten och sjöng på Viva la Vida och i stort sett allt jag kunde tänka på i mitt konsertrus var att jag fått höra The Scientist live. En låt som hade följt mig i så många toppar och dalar sen jag var 15 gammal och som fortfarande är med mig. Såhär i efterhand kommer jag knappt ihåg resten av konserten och det är så sjukt. Att jag kunde stå mitt bland 50,000 skrikande, hoppande människor och bara drömma mig tillbaka 5 år i tiden utan att ens blinka. Det är nog så jag hade valt att beskriva "det där" tror jag. Förmågan att genom sin musik kunna få en annan människa att praktiskt taget glömma bort vart han/hon är. Genom att med en liten bit av sin själ och sina konstiga tankar, kunna få en drömmande människa att bli så uppfylld av minnen och känslor att han/hon inte märker den enorma, högljuda skaran runt omkring sig. Att med sina egna innersta känslor kunna ge så många andra man bara kan möjligheten att sätta ett finger på sina egna känslor.
DET är något jag alltid kommer att sträva efter och som jag förhoppningsvis, en dag på riktigt kan lyckas uppnå.
Nobody said it was easy. - Chris Martin