I detta inlägg förekommer ingen cencur då Bromance's står över cencurens lagar!
Jag kommer ihåg första gången jag såg/träffade Fredrik Björklund.
Det var på sökningarna till Ljud och Studioteknik-linjen på Markaryds Folkhögskola.
Jag satt i den så kallade "Slussen" och min uppgift var typ att säga till folk vart dom skulle o.s.v.
Vid ett tillfälle vände jag huvudet ner mot korridoren och fick syn på en människa som såg att ha blivit överkörd av en lastbil full med flott! Han hade skrot i hela ansiktet och en frisyr som inte riktigt går att beskriva med mitt begränsade ordförråd!
Jag kommer verkligen ihåg hur jag tänkte: "Vad i helvete är det där för mupp?!"
Det var första gången jag träffade Fredrik Björklund. Senare visade det sig att vi skulle komma att bo ihop under ett läsår då Fredrik hade kommit in på Ljud och Studio och jag kommit in på Show och Musikal.
Det är nu vi kommer till den intressanta delen av historien. Jag har absolut INGET minne av hur Fredrik på bara ett par veckor blev en av mina närmsta och bästa vänner!
Jag har verkligen försökt komma på var, när och hur vår relation blev det den är idag, men det är helt hopplöst. För varje gång jag försöker komma på allt det där så får jag bara känslan av att såhär har det väl alltid varit? Eller?
Det känns bara som att han alltid funnits där helt enkelt. På två år har vi gått igenom oräkneliga vidriga bakisdagar, skrattanfall, musik-orgier, galna inspelningar och jävligt jobbiga perioder.
Men vi har alltid kommit ut på andra sidan om skiten ihop och det vet jag att vi kommer fortsätta att göra. Alla dom fantastiska stunder jag haft med denna spinkiga, dräggiga och oerhört musikaliska man är svåra att räkna ihop. Men om någon frågar oss kan vi prata i timmar om alla dumma, galna, sjuka och otroliga saker vi hittat på.
Jag har Fredrik Björklund att tacka för väldigt mycket och försöker så gott jag kan att ta vara på varje stund med honom. (Vilket till stor del har inneburit att sova hela dagen och vara uppe tills folk går och jobbar)
Jag vill avsluta med att berätta något som bättre kan förklara denna villkorslösa Bromance!
Jag och Fredrik gick omkring på Konsum en dag och skulle handla lite grejer. Vi plockade på oss diverse matvaror som var typiska för oss: Yoggi, ost, köttbullar och snabbmackaroner.
När vi närmar oss kassan så vänder sig Fredrik mot mig och säger det vackraste som någon nånsin sagt till mig: "Varför lärde jag inte känna dig på dagis??"
Jag kan fortfarande till denna dag inte riktigt greppa det han sa. Hur ofta får man höra att en människa önskar att den fått växa upp med dig? Det är kärlek! På ett väldigt homo-erotiskt och episkt sätt.
Så nu sitter jag här och tänker på det lokalt kända uttalandet:
"Det finns två genier här i världen. Det ena är Albert Einstein. Dom andra två är Jag och Fredrik."
Jag kommer ihåg första gången jag såg/träffade Fredrik Björklund.
Det var på sökningarna till Ljud och Studioteknik-linjen på Markaryds Folkhögskola.
Jag satt i den så kallade "Slussen" och min uppgift var typ att säga till folk vart dom skulle o.s.v.
Vid ett tillfälle vände jag huvudet ner mot korridoren och fick syn på en människa som såg att ha blivit överkörd av en lastbil full med flott! Han hade skrot i hela ansiktet och en frisyr som inte riktigt går att beskriva med mitt begränsade ordförråd!
Jag kommer verkligen ihåg hur jag tänkte: "Vad i helvete är det där för mupp?!"
Det var första gången jag träffade Fredrik Björklund. Senare visade det sig att vi skulle komma att bo ihop under ett läsår då Fredrik hade kommit in på Ljud och Studio och jag kommit in på Show och Musikal.
Det är nu vi kommer till den intressanta delen av historien. Jag har absolut INGET minne av hur Fredrik på bara ett par veckor blev en av mina närmsta och bästa vänner!
Jag har verkligen försökt komma på var, när och hur vår relation blev det den är idag, men det är helt hopplöst. För varje gång jag försöker komma på allt det där så får jag bara känslan av att såhär har det väl alltid varit? Eller?
Det känns bara som att han alltid funnits där helt enkelt. På två år har vi gått igenom oräkneliga vidriga bakisdagar, skrattanfall, musik-orgier, galna inspelningar och jävligt jobbiga perioder.
Men vi har alltid kommit ut på andra sidan om skiten ihop och det vet jag att vi kommer fortsätta att göra. Alla dom fantastiska stunder jag haft med denna spinkiga, dräggiga och oerhört musikaliska man är svåra att räkna ihop. Men om någon frågar oss kan vi prata i timmar om alla dumma, galna, sjuka och otroliga saker vi hittat på.
Jag har Fredrik Björklund att tacka för väldigt mycket och försöker så gott jag kan att ta vara på varje stund med honom. (Vilket till stor del har inneburit att sova hela dagen och vara uppe tills folk går och jobbar)
Jag vill avsluta med att berätta något som bättre kan förklara denna villkorslösa Bromance!
Jag och Fredrik gick omkring på Konsum en dag och skulle handla lite grejer. Vi plockade på oss diverse matvaror som var typiska för oss: Yoggi, ost, köttbullar och snabbmackaroner.
När vi närmar oss kassan så vänder sig Fredrik mot mig och säger det vackraste som någon nånsin sagt till mig: "Varför lärde jag inte känna dig på dagis??"
Jag kan fortfarande till denna dag inte riktigt greppa det han sa. Hur ofta får man höra att en människa önskar att den fått växa upp med dig? Det är kärlek! På ett väldigt homo-erotiskt och episkt sätt.
Så nu sitter jag här och tänker på det lokalt kända uttalandet:
"Det finns två genier här i världen. Det ena är Albert Einstein. Dom andra två är Jag och Fredrik."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar