I denna del av the list kommer jag ännu en gång använda alias på alla utom mig själv! :)
Jag har aldrig varit någon direkt ladies man. Dom stackarna som hamnat i säng med mig har för det mesta antagligen varit för fulla för att veta vad dom gjorde eller så har dom varit flickvänner.
Detta har lett till att jag vid väldigt många tillfällen gnällt om min oförmåga att "ragga upp brudar". Jag är förvånad över att jag faktiskt till denna dag inte gnällt ihjäl någon av mina vänner! Hur som helst... Den här historien utspelar sig på en fest i ett hus som dom boende döpt efter en känd byggnad i en galax långt, långt borta.
Jag kommer inte riktigt ihåg kvällen i sin helhet utan har mest pusslat ihop delar av den genom bilder i diverse album på Facebook. Uppenbarligen var det någon typ av maskeradfest!
Jag kommer nu även ihåg att det var på en Söndag och att jag skulle upp i skolan kl. 8 dagen efter!
Mot slutet av kvällen hade jag på något vis hamnat på ovanvåningen och satt och snackade med en grymt trevlig tjej som hette "Bengt". Vi verkade ha ganska mycket gemensamt och vår lilla pratstund var faktiskt jävligt givande för att vara fyllesnack!
Jag la inte någon vidare "ikväll ska jag få ligga"-tanke i det hela utan tyckte mest att "Bengt" var en skön människa.
Efter en stund när festen började ta slut och folk började gå hem så ställde vi oss upp och en konversation som lät typ ungefär såhär ägde rum:
Jag: Ska du dra hemåt nu eller?
Hon: Japp!
Jag: Ah okej, ha det så bra så hörs vi.
Hon: Du ska inte med då?
Det var här som min hjärna fick frispel! Detta var så vitt jag kommer ihåg första gången någon frågade om jag ville "följa med hem" så jag va ju lagom snabb med att säga ja!
Vi slängde på oss våra jackor, tog våra prylar, sa hejdå och gick.
Hela vägen hem till hennes lägenhet tänkte jag bara en tanke och det var inte "Yes! Jag ska få ligga", utan snarare: "Vafan händer!?"
Vi kom in och "Bengt" sa att hon bara skulle sminka av sig och att jag kunde vänta i hennes rum.
Jag la mig på madrassen på golvet och stirrade mest nöjt upp i taket.
8 timmar senare vaknar jag, fullt påklädd på samma madrass, stirrandes upp i taket och inser vad som hänt. JAG SOMNADE!! Hur i helvete lyckades jag med det!? Jag hade chansen att få spendera natten med en fruktansvärt trevlig och jävligt snygg kvinna och jag somnar...
Jag kan säga som såhär att den morgonen var en av dom mest pinsamma stunderna i mitt liv.
Efteråt tog jag min ryggsäck, kramade om "Bengt", sa tack för frukosten och gick iväg till skolan.
Nu sitter jag här och tänker att jag nog, såhär i efterhand insett varför jag inte är någon ladies man! Men jag kan tamefan i alla fall kan bjuda på mig själv! :) Och andra kan ju bjuda på frukost!
Peace!
söndag 14 november 2010
måndag 8 november 2010
The List Part 7 - En såndär "Love-at-some-random-sight-grej"
I detta inlägg förekommer ingen cencur då Bromance's står över cencurens lagar!
Jag kommer ihåg första gången jag såg/träffade Fredrik Björklund.
Det var på sökningarna till Ljud och Studioteknik-linjen på Markaryds Folkhögskola.
Jag satt i den så kallade "Slussen" och min uppgift var typ att säga till folk vart dom skulle o.s.v.
Vid ett tillfälle vände jag huvudet ner mot korridoren och fick syn på en människa som såg att ha blivit överkörd av en lastbil full med flott! Han hade skrot i hela ansiktet och en frisyr som inte riktigt går att beskriva med mitt begränsade ordförråd!
Jag kommer verkligen ihåg hur jag tänkte: "Vad i helvete är det där för mupp?!"
Det var första gången jag träffade Fredrik Björklund. Senare visade det sig att vi skulle komma att bo ihop under ett läsår då Fredrik hade kommit in på Ljud och Studio och jag kommit in på Show och Musikal.
Det är nu vi kommer till den intressanta delen av historien. Jag har absolut INGET minne av hur Fredrik på bara ett par veckor blev en av mina närmsta och bästa vänner!
Jag har verkligen försökt komma på var, när och hur vår relation blev det den är idag, men det är helt hopplöst. För varje gång jag försöker komma på allt det där så får jag bara känslan av att såhär har det väl alltid varit? Eller?
Det känns bara som att han alltid funnits där helt enkelt. På två år har vi gått igenom oräkneliga vidriga bakisdagar, skrattanfall, musik-orgier, galna inspelningar och jävligt jobbiga perioder.
Men vi har alltid kommit ut på andra sidan om skiten ihop och det vet jag att vi kommer fortsätta att göra. Alla dom fantastiska stunder jag haft med denna spinkiga, dräggiga och oerhört musikaliska man är svåra att räkna ihop. Men om någon frågar oss kan vi prata i timmar om alla dumma, galna, sjuka och otroliga saker vi hittat på.
Jag har Fredrik Björklund att tacka för väldigt mycket och försöker så gott jag kan att ta vara på varje stund med honom. (Vilket till stor del har inneburit att sova hela dagen och vara uppe tills folk går och jobbar)
Jag vill avsluta med att berätta något som bättre kan förklara denna villkorslösa Bromance!
Jag och Fredrik gick omkring på Konsum en dag och skulle handla lite grejer. Vi plockade på oss diverse matvaror som var typiska för oss: Yoggi, ost, köttbullar och snabbmackaroner.
När vi närmar oss kassan så vänder sig Fredrik mot mig och säger det vackraste som någon nånsin sagt till mig: "Varför lärde jag inte känna dig på dagis??"
Jag kan fortfarande till denna dag inte riktigt greppa det han sa. Hur ofta får man höra att en människa önskar att den fått växa upp med dig? Det är kärlek! På ett väldigt homo-erotiskt och episkt sätt.
Så nu sitter jag här och tänker på det lokalt kända uttalandet:
"Det finns två genier här i världen. Det ena är Albert Einstein. Dom andra två är Jag och Fredrik."
Jag kommer ihåg första gången jag såg/träffade Fredrik Björklund.
Det var på sökningarna till Ljud och Studioteknik-linjen på Markaryds Folkhögskola.
Jag satt i den så kallade "Slussen" och min uppgift var typ att säga till folk vart dom skulle o.s.v.
Vid ett tillfälle vände jag huvudet ner mot korridoren och fick syn på en människa som såg att ha blivit överkörd av en lastbil full med flott! Han hade skrot i hela ansiktet och en frisyr som inte riktigt går att beskriva med mitt begränsade ordförråd!
Jag kommer verkligen ihåg hur jag tänkte: "Vad i helvete är det där för mupp?!"
Det var första gången jag träffade Fredrik Björklund. Senare visade det sig att vi skulle komma att bo ihop under ett läsår då Fredrik hade kommit in på Ljud och Studio och jag kommit in på Show och Musikal.
Det är nu vi kommer till den intressanta delen av historien. Jag har absolut INGET minne av hur Fredrik på bara ett par veckor blev en av mina närmsta och bästa vänner!
Jag har verkligen försökt komma på var, när och hur vår relation blev det den är idag, men det är helt hopplöst. För varje gång jag försöker komma på allt det där så får jag bara känslan av att såhär har det väl alltid varit? Eller?
Det känns bara som att han alltid funnits där helt enkelt. På två år har vi gått igenom oräkneliga vidriga bakisdagar, skrattanfall, musik-orgier, galna inspelningar och jävligt jobbiga perioder.
Men vi har alltid kommit ut på andra sidan om skiten ihop och det vet jag att vi kommer fortsätta att göra. Alla dom fantastiska stunder jag haft med denna spinkiga, dräggiga och oerhört musikaliska man är svåra att räkna ihop. Men om någon frågar oss kan vi prata i timmar om alla dumma, galna, sjuka och otroliga saker vi hittat på.
Jag har Fredrik Björklund att tacka för väldigt mycket och försöker så gott jag kan att ta vara på varje stund med honom. (Vilket till stor del har inneburit att sova hela dagen och vara uppe tills folk går och jobbar)
Jag vill avsluta med att berätta något som bättre kan förklara denna villkorslösa Bromance!
Jag och Fredrik gick omkring på Konsum en dag och skulle handla lite grejer. Vi plockade på oss diverse matvaror som var typiska för oss: Yoggi, ost, köttbullar och snabbmackaroner.
När vi närmar oss kassan så vänder sig Fredrik mot mig och säger det vackraste som någon nånsin sagt till mig: "Varför lärde jag inte känna dig på dagis??"
Jag kan fortfarande till denna dag inte riktigt greppa det han sa. Hur ofta får man höra att en människa önskar att den fått växa upp med dig? Det är kärlek! På ett väldigt homo-erotiskt och episkt sätt.
Så nu sitter jag här och tänker på det lokalt kända uttalandet:
"Det finns två genier här i världen. Det ena är Albert Einstein. Dom andra två är Jag och Fredrik."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)