The List 3 - En såndär "konstig-tanke-grej"

Precis som praktiskt taget alla andra människor har jag tvångstankar. Av den där sorten som att jag t.ex. måste gå på dom vita strecken på övergångsställena, eller att jag måste skära min pizza i åtta delar innan jag kan börja äta den.

Av alla dessa konstiga tankar är det en jag haft så länge jag kan komma ihåg.

Den började någon gång när jag var i 5-års åldern och satt i bilen med mamma och pappa på väg till whatever.

Det började regna och pappa slog på vindrutetorkarna. Jag satt och tittade på dom när dom åkte fram och tillbaka över rutan och började störa mig något fruktansvärt på att dom inte gick i takt med musiken på radion. I ena sekunden såg det ut som att dom vände i takt och i andra kände jag hur min vrede över dom omusikaliska vindrutetorkarjävlarna bara blev större.

Detta är något som följt mig enda sen dess. Men idag hände något. Jag satt i bilen på väg hem ifrån att ha släppt av min käre vän Andreas Lundin i Markaryd och helt plötsligt börjar det ösregna. Det vräkte verkligen bara ner och jag fick köra som en snigel för att hålla mig kvar på vägen. För att dämpa ljudet av det smattrande regnet slängde jag på stereon och irritationen var ett faktum. Men när första låten var slut och den andra började märkte jag något. Det verkade som om att låten och torkarna gick i samma takt! Jag satte på låten från början, stängde av torkarna och började försöka pricka in så att dom började torka på ett taktslag i låten och tro fan att dom gick i samma takt! Hela låten igenom slog vindrutetorkarna fram och tillbaka som en metronom. Jag var helt mållös! Önskan som gnagt i mitt huvud varje gång jag åkt bil i regn hade efter 16 år slagit in!

Så nu sitter jag här och känner att allt jag kan göra är att tacka bandet Elbow för att dom skrev låten Grounds for Divorce. Ni har gjort en 21-årig pojke väldigt lättad och lycklig!

Peace!