Sagan Om Den Impulsiva Pojken 1.0

Detta inlägg skriver jag mestadels för att jag behöver dela lite glädje med världen. Glädjen över att jag är som jag är!

Jag har alltid varit väldigt spontan och impulsiv av mig. Alltid gillat idéen om att göra det man känner för och göra det NU! Så fort jag försöker planera något, t.ex resor och dylikt så känner jag mig bara låst och begränsad. Jag vet inte riktigt varför men den där känslan jag får när jag bara kastar mig in i något verkar väga tyngre än logik.

Som när man en skoltrött dag på gymnasiet stack och hängde i Köpenhamn över dagen. Eller som när man bara skulle kolla mailen och råkade köpa en weekendresa till London. Eller bara hoppade in i bilen och åkte och hälsade på en vän man inte träffat på länge!

Men som mina vänner fått erfara många gånger under åren är jag inte helt lätt att ha att göra med när jag får för mig att jag vill göra sådana saker. Jag kan ringa upp folk mitt i natten och föreslå att vi ska dra utomlands över helgen utan att tänka längre än att jag själv har råd och möjlighet.
Det är då människan i luren säger nåt i stil med:

"För helvete Simon... Klockan är o2.oo på natten och både du och jag ska jobba hela veckan!" Eller: "Hur ska vi komma till flygplatsen? Hur ska vi ha råd med mat? Har du ens ett giltigt pass?!"

Det jag brukar svara då är: Men komigen nu fan, det löser vi hur lätt som helst!
Sen hittar jag på någon galen plan om hur vi pantar burkar för att kunna betala bensinen till bilen, packar väskan full med snabbmackaroner för att slippa köpa mat och bor på nåt ställe som kunnat liknas vid Anticimex våta dröm!
Jag önskar verkligen att flera av dessa galna idéer blivit av, för hur fucked up resan dit än blir så vet jag att jag alltid kommer ha ett underbart minne av "den där gången då vi gjorde den där grejen som egentligen bara var helt galen och i verkligheten otroligt ogenomtänkt".

Min impulsivitet håller mig på bekvämt avstånd från den påtvingade "Verkligheten" vi alla lever i och jag tror att det är impulsiviteten som till stor del gör att jag är som jag är. Och trots att jag vet att 99% av mina galenskaper är just helt galna så kommer jag nog för alltid hoppas att dom flesta blir genomförda. Hjärnan är oftast full med så mycket annan skit än minnena man kunnat ha.

Så på Tisdag slänger jag mig i sann Simon-Anda på tåget till Kastrup och sen flyget vidare till Amsterdam! Jag stannar tills på söndag och vet inte hur/när jag kommer kunna ta mig till mitt hostel som jag dessutom inte kan checka in på förens dagen efter jag kommit fram. Men jag vet att det löser sig och jag vet att jag kommer kunna skratta åt hur det löste sig långt efteråt!

"Skit i magkänslan, det kan bli kul!"

Peace!

En tanke från pojken som aldrig sover 2.0

Detta inlägg är bara ännu en simpel reflektion över något jag kom att tänka på.

Vi har alla varit där. Vi har alla känt känslan. När 99 % av våra tankar helt plötsligt konverteras till klichéer och vardagen förvandlas till en slags dimma där inget längre verkar intressant. När den logiska delen av hjärnan lämnar in sin avskedsansökan och världen börjar snurra i vinklar som får oss att vilja spy och skratta samtidigt. Låt oss för enkelhetens skulle kalla denna känsla för "Galenskap".

Enligt min erfarenhet finns det tre typer av "Galenskap". Lycklig och olycklig. Dom flesta av oss föredrar förmodligen den lyckliga versionen, då den oftast i alla fall garanterar en period av glädje, skratt och fjärilar i magen. Efter det kommer utmaningen om att försöka hålla "Galenskapen" vid liv. Vissa klarar det, andra gör det inte.

Sen har vi den olyckliga versionen. Den som gjort att generationer av människor skapat musik, målningar, böcker, dikter och pjäser med deppiga, jobbiga teman för att försöka sätta sina blödande inre i fysisk form.

Sist men inte minst har vi det jag valt att kalla gråzonen. När man inte kan bestämma sig för om känslan i magen är fjärilar eller bara en stor spya. När man flyger tre meter upp i luften varje gång mobilen vibrerar för att det kanske är svaret på om man ska springa ut och skrika i ren och skär glädje, eller ännu en gång sätta sig och lyssna på deppiga låtar och svära bittert till fluffiga kärleksfilmer.

Enligt mig själv är Gråzonen den värsta av dom tre. För jag vet att den oftast leder till olycklig ”Galenskap” och den där förbannade känslan: ”Vad är det för fel på mig?”

Jag tänker låtsas att min bitterhet inte märks. Det finns förmodligen en väldigt bra förklaring till varför det oftast går som det går. Alla människor kan ju inte funka ihop med alla. Tyvärr.

En tanke från pojken som aldrig sover 1.0

Detta inlägg kommer inte innehålla någon historia om någon speciell händelse ur mitt liv utan är bara en simpel reflektion över något jag kom att tänka på.

Det finns vissa människor som kan träffa så jävla rätt. Med enorm tyngd och precision.

Människor som lämnar en liten bit av sin själ i allt dom gör på ett sätt så att andra människor kan känna det.

Jag är inte en av dessa människor. Inte enligt mina egna mått mätt i varje fall.

Det jag syftar på i det här fallet är vissa musiker, låtskrivare, sångare och sångerskor.

Det finns ett antal människor i världen som skapat saker som kan få mig att förflytta mig från mina ljusaste platser till dom mörkaste jag upplevt och även tvärtom.

Och dom gör det på ett sätt som jag oftast inte riktigt kan förstå. Och DET är en egenskap som jag alltid kommer sträva efter, men kanske aldrig kommer finna.

Föds man till musikaliskt geni? Eller handlar det helt enkelt om att ha lite potential och någon gång råka få en liten knuff i rätt riktning? Vad har jag som gör att jag kan mäta mig med mina personliga genier?

Brody Dalle's plågade sång och skrik när hon sjunger The Hunger.

Elliott Smith med sitt "enkla" djup och otroliga melodikänsla.

Bon Ivers fantastiska falsett som får mig att känna mig hopplös när han sjunger Skinny Love.

Dave Grohl när han ensam med endast en akustisk gitarr och sin skrovliga stämma får Best of You att kännas som att få en slägga av ärlighet i ansiktet.

Vart kommer allt det där ifrån? Hur tar man sig dit? Hur och när vet man om man har det?

2009 såg jag Coldplay på Roskilde. 50,000 personer stod efter konserten och sjöng på Viva la Vida och i stort sett allt jag kunde tänka på i mitt konsertrus var att jag fått höra The Scientist live. En låt som hade följt mig i så många toppar och dalar sen jag var 15 gammal och som fortfarande är med mig. Såhär i efterhand kommer jag knappt ihåg resten av konserten och det är så sjukt. Att jag kunde stå mitt bland 50,000 skrikande, hoppande människor och bara drömma mig tillbaka 5 år i tiden utan att ens blinka. Det är nog så jag hade valt att beskriva "det där" tror jag. Förmågan att genom sin musik kunna få en annan människa att praktiskt taget glömma bort vart han/hon är. Genom att med en liten bit av sin själ och sina konstiga tankar, kunna få en drömmande människa att bli så uppfylld av minnen och känslor att han/hon inte märker den enorma, högljuda skaran runt omkring sig. Att med sina egna innersta känslor kunna ge så många andra man bara kan möjligheten att sätta ett finger på sina egna känslor.

DET är något jag alltid kommer att sträva efter och som jag förhoppningsvis, en dag på riktigt kan lyckas uppnå.

Nobody said it was easy. - Chris Martin

The List Part 8 - En såndär "Så-jävla-sämst-grej"

I denna del av the list kommer jag ännu en gång använda alias på alla utom mig själv! :)

Jag har aldrig varit någon direkt ladies man. Dom stackarna som hamnat i säng med mig har för det mesta antagligen varit för fulla för att veta vad dom gjorde eller så har dom varit flickvänner.
Detta har lett till att jag vid väldigt många tillfällen gnällt om min oförmåga att "ragga upp brudar". Jag är förvånad över att jag faktiskt till denna dag inte gnällt ihjäl någon av mina vänner! Hur som helst... Den här historien utspelar sig på en fest i ett hus som dom boende döpt efter en känd byggnad i en galax långt, långt borta.

Jag kommer inte riktigt ihåg kvällen i sin helhet utan har mest pusslat ihop delar av den genom bilder i diverse album på Facebook. Uppenbarligen var det någon typ av maskeradfest!
Jag kommer nu även ihåg att det var på en Söndag och att jag skulle upp i skolan kl. 8 dagen efter!

Mot slutet av kvällen hade jag på något vis hamnat på ovanvåningen och satt och snackade med en grymt trevlig tjej som hette "Bengt". Vi verkade ha ganska mycket gemensamt och vår lilla pratstund var faktiskt jävligt givande för att vara fyllesnack!
Jag la inte någon vidare "ikväll ska jag få ligga"-tanke i det hela utan tyckte mest att "Bengt" var en skön människa.
Efter en stund när festen började ta slut och folk började gå hem så ställde vi oss upp och en konversation som lät typ ungefär såhär ägde rum:

Jag: Ska du dra hemåt nu eller?
Hon: Japp!
Jag: Ah okej, ha det så bra så hörs vi.
Hon: Du ska inte med då?

Det var här som min hjärna fick frispel! Detta var så vitt jag kommer ihåg första gången någon frågade om jag ville "följa med hem" så jag va ju lagom snabb med att säga ja!
Vi slängde på oss våra jackor, tog våra prylar, sa hejdå och gick.
Hela vägen hem till hennes lägenhet tänkte jag bara en tanke och det var inte "Yes! Jag ska få ligga", utan snarare: "Vafan händer!?"
Vi kom in och "Bengt" sa att hon bara skulle sminka av sig och att jag kunde vänta i hennes rum.
Jag la mig på madrassen på golvet och stirrade mest nöjt upp i taket.

8 timmar senare vaknar jag, fullt påklädd på samma madrass, stirrandes upp i taket och inser vad som hänt. JAG SOMNADE!! Hur i helvete lyckades jag med det!? Jag hade chansen att få spendera natten med en fruktansvärt trevlig och jävligt snygg kvinna och jag somnar...
Jag kan säga som såhär att den morgonen var en av dom mest pinsamma stunderna i mitt liv.
Efteråt tog jag min ryggsäck, kramade om "Bengt", sa tack för frukosten och gick iväg till skolan.

Nu sitter jag här och tänker att jag nog, såhär i efterhand insett varför jag inte är någon ladies man! Men jag kan tamefan i alla fall kan bjuda på mig själv! :) Och andra kan ju bjuda på frukost!

Peace!

The List Part 7 - En såndär "Love-at-some-random-sight-grej"

I detta inlägg förekommer ingen cencur då Bromance's står över cencurens lagar!

Jag kommer ihåg första gången jag såg/träffade Fredrik Björklund.
Det var på sökningarna till Ljud och Studioteknik-linjen på Markaryds Folkhögskola.
Jag satt i den så kallade "Slussen" och min uppgift var typ att säga till folk vart dom skulle o.s.v.

Vid ett tillfälle vände jag huvudet ner mot korridoren och fick syn på en människa som såg att ha blivit överkörd av en lastbil full med flott! Han hade skrot i hela ansiktet och en frisyr som inte riktigt går att beskriva med mitt begränsade ordförråd!
Jag kommer verkligen ihåg hur jag tänkte: "Vad i helvete är det där för mupp?!"

Det var första gången jag träffade Fredrik Björklund. Senare visade det sig att vi skulle komma att bo ihop under ett läsår då Fredrik hade kommit in på Ljud och Studio och jag kommit in på Show och Musikal.
Det är nu vi kommer till den intressanta delen av historien. Jag har absolut INGET minne av hur Fredrik på bara ett par veckor blev en av mina närmsta och bästa vänner!
Jag har verkligen försökt komma på var, när och hur vår relation blev det den är idag, men det är helt hopplöst. För varje gång jag försöker komma på allt det där så får jag bara känslan av att såhär har det väl alltid varit? Eller?

Det känns bara som att han alltid funnits där helt enkelt. På två år har vi gått igenom oräkneliga vidriga bakisdagar, skrattanfall, musik-orgier, galna inspelningar och jävligt jobbiga perioder.
Men vi har alltid kommit ut på andra sidan om skiten ihop och det vet jag att vi kommer fortsätta att göra. Alla dom fantastiska stunder jag haft med denna spinkiga, dräggiga och oerhört musikaliska man är svåra att räkna ihop. Men om någon frågar oss kan vi prata i timmar om alla dumma, galna, sjuka och otroliga saker vi hittat på.

Jag har Fredrik Björklund att tacka för väldigt mycket och försöker så gott jag kan att ta vara på varje stund med honom. (Vilket till stor del har inneburit att sova hela dagen och vara uppe tills folk går och jobbar)
Jag vill avsluta med att berätta något som bättre kan förklara denna villkorslösa Bromance!

Jag och Fredrik gick omkring på Konsum en dag och skulle handla lite grejer. Vi plockade på oss diverse matvaror som var typiska för oss: Yoggi, ost, köttbullar och snabbmackaroner.
När vi närmar oss kassan så vänder sig Fredrik mot mig och säger det vackraste som någon nånsin sagt till mig: "Varför lärde jag inte känna dig på dagis??"

Jag kan fortfarande till denna dag inte riktigt greppa det han sa. Hur ofta får man höra att en människa önskar att den fått växa upp med dig? Det är kärlek! På ett väldigt homo-erotiskt och episkt sätt.

Så nu sitter jag här och tänker på det lokalt kända uttalandet:
"Det finns två genier här i världen. Det ena är Albert Einstein. Dom andra två är Jag och Fredrik."

The List Part 6 - En såndär "Take-me-back-grej"

Detta är egentligen ingen historia, utan snarare bara en lista med punkter som kan ge en hint om vad som föregick under läsåret 08/09 på Markaryds Folkhögskola. Intern humor är något av det bästa som finns och jag saknar er alla som gav mig så mycket av den varan!
So, here it goes!

Stadgar för Stuga 12

§ 1.Vid nyslaffsad Fhilip Veeborn skall koppel användas på nämnda individ i upp till 12 timmar efter det att slaffsandet ägt rum.
§ 2.Philip Goldstrand har full rätt att genomföra rektala besudlingar på valfria individer som vistas i nämnda stuga.
§ 3.Nicolas Ringquist har rätten att utan förvarning bli bitter och kärleksfullt hatisk.
§ 4.Endast 2-3 kvinnor får vistas i stugan samtidigt för att undvika förvirring och dominanskonflikter.
§ 5.Linus får vistas i stugan om minst ett av följande villkor uppfylls:
5.1Linus medtager minst 1 flaska Rosita.
5.2Linus är redan alkoholpåverkad när han kommer in i stugan.
5.3 Linus är övervakad av minst 2 av dom boende i stugan.
Dock ej Philip Goldstrand.
5.4. Linus är medvetslös och ingen av dom som befinner sig i stugan vid tillfället av medvetslösheten orkar bära honom hem till Svalgården.
§ 6.Om mer än en norrländsk individ vistas i stugan samtidigt måste dessa använda hattar med Polarbröds logga på.
§ 7.Det finns saker som Fhilip Veeborns penis INTE kan/får göra.
§ 8.Vid festande i nämnda stuga måste alla närvarande vara måttligt/kraftigt berusade.
Skulle någon mot förmodan utebli från fylla betraktas denna som bög.
§ 9.Alla närvarande vid konsumtion av alkohol måste deltaga i ölspel.
Vid vägran är straffet att jobba som Philip Goldstrands personliga assistent i en skolvecka.
§ 10. Om Fredrik skall vistas i stugan på fest skall han ha sin tuppkam i upprätt läge. Om inte får alla som känt honom i mer är 14 sekunder kalla honom för synthbög resten av kvällen.
§ 11. Pastorn kommer oklandrad undan med allt han får för sig att göra, så länge det finns en logisk förklaring till beteendet.
§ 12. Vid händelse att Alexander är Veckans Silent Assassin, får han inte idka samlag utan att vara iklädd full ninjautrustning.
§ 13. Vid händelse att Philip Goldstrand får en norwegian-true-metal-psykos skall han genast tvångsmatas med alkohol tills det att han är för onykter för ge sig på någon annan än Linus.
§ 14. Martin är fullt ansvarig för att Simon Torstensson kräks korrekt när det krävs.
§ 15. Nicolas Ringquist måste ringa ”Fröken Blå” vid tillfälle att Simon och Fredrik vill sjunga för henne. Detta görs samtidigt på egen risk då tal om fistfucking kan förekomma.
§ 16.Vid tillfälle att Sara inte är tillräckligt onykter enas samtliga i stugan i en front för att göra Sara ”så jävla full”.
§ 17. Vid fest gäller valfri klädsel. Naket ger pluspoäng.
§ 18. Skall Ann befinna sig runt/i stugan skall madrasser läggas ut på gräsmattan i fall av akuta trötthetsanfall.
§ 19. Vid total fylla skall Martin med alla medel försöka se till att Simon Torstensson får i sig C-vitamin.
§ 20. Vid fest skall Simon och Fredrik någon gång under kvällen sjunga My Hero eller annan valfri duett.
§ 21. Alkoholkonsumtion går före alla skolaspekter.
§ 22. Vid händelse att Emelie är full skall en läskig fyllebild bifogas och sättas upp på stugans anslagstavla som bevis.
§ 23. Går Martin in i stugan med långt hår måste han ta det med sig när han går hem, annars måste han röka en cigarett innehållandes dom boendes könshår.
§ 24. Hittas pengar i soffan går dom oavkortat till stugans alkoholkassa.
§ 25. Boende i stugan kräver att alla slänger sina egna burkar och flaskor. Misslyckas man med att möta kravet stoppas kvarglömda flaskor/burkar upp i sketan/prutten på dom skyldiga.
§ 26. Mona Sahlin ÄR, och FÖRBLIR stugans favoritsketa.
§ 27. Är Mathilda närvarande skall hon och Simon battla varandra i
”Kung-varianten” på ölspelet.
§ 28. Planeras Wet T-Shirt tävling måste stuginnehavarna informeras innan så att vi kan förbereda med 1$-sedlar och pappershanddukar.
§ 29. Har Fredrik på sig tröjor med budskap skall budskapen få gensvar.
§ 30. Skor på toaletterna straffas med halshuggning och livstids fängelse.
§ 31. Skall samlag genomföras bör man kolla med den andra parten först för att undvika jobbiga situationer efteråt.
§ 32. Skakar du med än 3 gånger leker du med den!
§ 33. I mån av att Simon Torstensson får en så kallad: ”Sarkastisk Snefylla” skall denne genast tas ifrån nycklar till nämnda stuga och eskorteras bort från närbefintliga glasflaskor.
§ 34. Skall Ann vistas i stugan ann-ser vi ann-svariga att hon skall uppträda ann-ständigt och inte ann-tasta eller ann-gripa dom ann-höriga. Ann måste dessutom ann-hålla om disp-ann-s (hahahaha) för att i visst ann-seende få ann-vända toaletten.
Skulle Ann misslyckas med ovanstående krav skall hon ann-hållas.
§ 35. Nicolas Ringquist + Zippotändare + Zambuca = Dålig kombination.
§ 36. Simon Torstensson kan köra med alla i stugan hur mycket han vill i och med att han faktiskt städat hela huset ”för inte alls längesen”.
§ 37. Befintlig TV tillhör kompromisslöst, Simon & Fredrik varje onsdag fr.o.m. Kl 22.00 till 23.00. Förklaring behövs ej.
§ 38. Skrattar inte Sara på mer än 20 sekunder skall Hjärt och Lungräddning med omedelbar verkan inledas!
§ 39. Går Linnea in i stugan skall en kork först föras in i hennes anus (sketa)
§ 40. Ann f-ann f-ann-tome… Nä… Det va inte kul faktiskt…
§ 41. Philip Goldstrand skall rensa sin och Fhilip Veeborns duschbrunn med sin mun. Sedan skall han kräkas en symetrisk hårboll som sedan skall frysas in för senare behov.
§ 42. På 2:a plats efter alkohol kommer GTA IV före alla skolaspekter.
§ 43. Kraftiga morgonstånd skall snabbt åtgärdas! (eller?)
§ 44. Alkohol skall konsumeras med måtta. ”Måttan” sätts utefter Lincolns standard.
§ 45. Vid brist på mössor med Polarbröds logga på skall närvarande norrländska individer bära en skylt med texten: ”Jag är från Norrland och du gillar det”.
§ 46. Ser stugan för jävlig ut är allt Philip Goldstrand & Fhilip Veeborns fel. Protester är meningslösa.
§ 47. Om Nicolas Ringquist sover bör denne ej väckas någon gång under dygnet utan skall vakna av sig själv. Detta p.g.a. han ej skall kunna skylla sin möjligt dåliga dag på sin omgivning.
§ 48. Det är en mänsklig rättighet att ligga sked. Om inte bör det vara det.
§ 49. Skall någonting mätas används måttet: ”såhär långt + några armar till”.
§ 50. Lek ej med Fhilip Veeborns penis då denna innehåller små delar som kan sättas i halsen.

Om ni nu orkat läsa hela listan hoppas jag att vissa "glömda" minnen ännu en gång poppar upp i era huvuden och att ni precis som jag tänker: Vad fan hände!

Peace!

The List Part 5 - En såndär "Hoe-mance-grej"

För ett ca 1,5 år sedan hade jag privilegiet att få träffa Alexandra Rietz.
En typiskt såndär människa som man inte ofta får träffa! (men som jag själv verkar träffa åt höger och vänster)
Med tanke på hur jag levde "på den tiden" är jag glad att någon smart jävel hade en kamera med sig för annars hade jag aldrig kunnat säga dom väl valda orden "Jag kom ihåg första gången vi sågs."
Hur som helst så kan jag ärligt säga att hon idag är en av mina närmsta vänner och att varje stund vi delar är en underbar sådan.

Nu var det såhär att Alexandra och Andreas flickvän Anna, de senaste två helgerna kommit ner till mig och Andreas här i Båstad och hälsat på och käkat, druckit och haft det alldeles förträffligt trevligt!
Det är här historien börjar.

Andreas och Anna hade gått och lagt sig och jag och Alex satt uppe och pratade om en himla massa random saker, kollade Youtube-klipp och drack öl.
Kl. hade väl ganska precis slagit 05.30 och vi tänkte väl att snart kommer vi somna.
Det var då det hände! Ett par glas vin och ett antal bärs senare var klockan plötsligt 08.30!
Var det lönt att sluta då? Nähedu tack! Vi drog ut i morgonsolen, tände varsin cigarr och kände hur förbannat glassigt vi hade det! Sen kom vi på nästa del av det som skulle bli ett av mina favoritminnen!

När man kör in till kvarteret där vårt hus i Båstad ligger kör på en väg som går längs stranden.
Där i vägkanten finns det långa träräcken och där har så länge jag kan minnas folk ställt sina gamla skor. Jag vet inte vart denna märkliga (dock underbara) tradition kommer ifrån, men hur det än var så bestämde vi oss för att gå och lägga dit Alexandras gamla trasiga skor.

Vi tog med oss varsin öl och började traska bortåt. Det var ganska mycket folk som var ute och gick med sina hundar och cyklade och så vidare och jag tänkte: "Fan vilka morgonmänniskor det var ute idag då!" Sen kollade jag på min klocka och insåg att den faktiskt var 10.30 och alla människor jag såg faktiskt bara levde sunt!

Vi kom fram till räcket, satte dit skorna och kände oss grymt nöjda med uppdragets resultat.
Då kläckte någon av oss idéen att vi skulle nakenbada!
Sagt och gjort! Vi drog ner till stranden, slängde av oss kläderna och kutade allt vi kunde ut i vattnet. P.g.a. mitt ganska stora alkoholintag under kvällen hade jag ju dock glömt att det är sinnessjukt långgrunt på det stället där vi sprang i och att stranden faktiskt är ett ganska populärt ställe att promenera på! Så när vi doppat oss och ska springa in igen ser vi att från ena hållet kommer en gubbe med sin hund och från andra hållet ett såntdär überhurtigt par med gångstavar! Paniken började sprida sig varpå Alex säger: "Vi hinner!" och börjar springa som en galning.
Resultatet blev ju dock att vi praktiskt taget sprang in i både paret, gubben och hunden!

Vi slängde på oss kläderna, hälsade snällt på dom allihop och vandrade sedan hem och somnade gott runt kl. 11.45 på förmiddagen.
Detta var så vitt jag kan minnas första gången jag nakenbadade, men förhoppningsvis dock inte den sista.

Så nu sitter jag här och kan inte annat än att tacka Alexandra Rietz för sommarens antagligen bästa natt, morgon och förmiddag!

Peace!